En resa genom 2014 Medarbetare i fält Årsredovisning
SJUKVÅRD I SKOTTLINJEN /
Sjukhuset i Malakal, Sydsudan. Riktade attacker mot sjukvården, mot kliniker, personal och patienter, har blivit en del av krigföringen i många länder. I Malakal i delstaten Upper Nile blev sjukhuset plundrat, mediciner förstördes och avdelningar brändes ner.
I februari tvingades vi tillfälligt att avbryta verksamheten vid Malakal-sjukhuset. När teamet kom tillbaka efter en vecka hittade de elva patienter som skjutits till döds i sina sängar. Vi avbröt verksamheten och tiotusentals människor blev utan tillgång till vård.
Vid totalt sex tillfällen 2014 attackerades Läkare Utan Gränsers anläggningar i Sydsudan. Under året bortfördes också fem fältarbetare från Läkare Utan Gränser i Syrien. De sista släpptes i maj. I april dödades 16 civila, varav tre av våra medarbetare, i samband med ett väpnat rån vid vårt sjukhus i Boguila i Centralafrikanska republiken. I Gaza bombades flera sjukhus under sommarens krig med Israel. Vi såg också vårdinrättningar attackeras i Kongo-Kinshasa och Irak.
”Vi bor under ett träd. Många blir sjuka här, de har diarré och det finns inga latriner,” berättar Mary som flytt undan striderna i staden Bor och liksom tusentals andra sökt skydd i ett hastigt upprättat läger i Awerial. Behoven av hjälp är enorma. Men för att Läkare Utan Gränser ska kunna bistå flyktingarna måste våra team känna sig säkra.
Sjukhuset i Leer är ett av Läkare Utan Gränsers äldsta projekt. I 25 år har vi arbetat vid sjukhuset som bistått med livsviktig vård till de 270 000 personer som bor i området. Men i januari 2014...
...blev sjukhuset i Leer totalt förstört. Byggnaderna brändes ner, utrustning slogs sönder, mediciner och annat material slängdes på marken.
sjukvård i skottlinjen / sydsudan
Attacker mot sjukvården förekom på många platser där Läkare Utan Gränser arbetade under året. Sjukhus plundrades och förstördes. Personal hotades och angreps. Istället för att vara en trygg plats för sjuka och skadade förvandlades sjukvården till en måltavla.

D

Ronyo Adwok är 59 år och historielärare. I mitten av februari attackerades det sjukhus i staden Malakal i Sydsudan där han vårdades för en benskada.

– Det kom in 10-15 män med vapen på sjukhuset. De frågade efter mobiltelefoner och pengar. Om man inte gav dem något blev man skjuten. På min avdelning blev många skjutna. De tog med sig kvinnor och flickor också. Än i dag vet vi inte var de är, berättar han.

När våldsverkarna hade försvunnit låg 11 patienter döda kvar i sina sängar, sida vid sida med ytterligare 53 personer som var för gamla, sjuka eller skadade för att kunna fly.

Sjukvården ska fredas i krig. Sjuka och skadade är inte stridande, patienter är inte fienden. Sjukvårdspersonal ska ge vård utifrån varje patients medicinska behov, inget annat. De är att betrakta som neutrala och ska därför skyddas. Det fastslogs i Genèvekonventionen 1949 och ska respekteras i konflikter runt om i världen. Men så sker inte alltid.

En förstörd operationsavdelning på sjukhuset i Leer.
I projektet ”Sjukvård i skottlinjen” arbetar Läkare Utan Gränser med att kartlägga, analysera och förstå de våldshändelser och hot som vi ser mot vår egen organisations anställda, sjukvårdsinrättningar och patienter.

– Läkare Utan Gränser finns vid frontlinjen i många konflikter. Genom att förstå attackerna mot vården kan vi förhoppningsvis bättre föra ut vårt budskap: att vi alltid måste kunna ge medicinsk och humanitär hjälp på ett opartiskt sätt. Det är viktigt att alla parter i en konflikt förstår detta, säger Pieter-Jan van Eggermont, humanitär rådgivare på Läkare Utan Gränser.

Läkare Utan Gränsers projekt ”Sjukvård i skottlinjen” ställer frågor som: Skedde angreppet i syfte att söka upp och döda människor ur en viss folkgrupp? Att stjäla läkemedel och utrustning? Att döda skadade soldater så att dessa inte blir stridsdugliga igen? Var avsikten att använda sjukhuset som en bas för angrepp eller för att gömma vapen? Och varför togs beslutet att inte respektera den trots allt välkända principen om att skona sjukhus, sjuka och skadade?

Förstår vi orsakerna bakom varje attack kan vi, förhoppningsvis, dra slutsatser som hjälper oss i vårt säkerhetsarbete så att vi även i fortsättningen kan ge våra patienter en vård som är både god och trygg.

Det blodiga angreppet på sjukhuset i Malakal i Sydsudan var ingen isolerad händelse.

Några veckor tidigare angreps Läkare Utan Gränsers sjukhus i staden Leer. Våldsverkarna plundrade och totalförstörde sjukhuset. Förråden med mat för inskrivna patienter och undernärda barn brändes ned. I steriliseringsrummet plockades verktyg ut ur sina förpackningar och kastades på golvet. Runt 300 000 människor i området saknade plötsligt både grundläggande sjukvård och tillgång till mer avancerad vård som kirurgi och behandling av hiv och tuberkulos.

Värst utsatta under årets attacker var naturligtvis de sjuka och skadade som satt sin tilltro till vårdsystemet och till oss. Men Läkare Utan Gränser ser också en stor utsatthet hos våra lokala medarbetare. Dessa personer är extra utsatta för att de är många till antalet, men också för att de ofta arbetar i de allra farligaste områdena dit få andra vågar bege sig. I de enstaka fall då vi drar oss ur krishärdar är det också de lokalanställda som ofta försöker driva arbetet vidare, med fara för sina egna liv.

– Det är otroligt viktigt för oss att nå ut till utsatta människor och då gäller det att vi respekteras och skyddas i vårt oberoende medicinska uppdrag, säger Pieter-Jan van Eggermont.

I KORTHET /
MEDARBETARE I FÄLT