En resa genom 2014 Medarbetare i fält Årsredovisning
HIV /
Genom att flytta vården närmare patienterna överlever allt fler hivpositiva i södra Afrika. Mamotsieleli Molofotsane, 20, är gravid med sitt fjärde barn och hivpositiv. Om hon får behandling kan hon leva ett normalt liv och viruset kommer inte heller att överföras till barnet. Men på landsbygden i Lesotho är det ofta långt till närmaste klinik.
För Mamotsieleli är det en vandring på fem timmar till kliniken. Vissa dagar klarar hon inte av den långa vägen eftersom hon har problem med fötterna. Men utan medicin är risken stor att både hon och hennes barn dör.
I södra Afrika är en fjärdedel av alla kvinnor hivpositiva. I Lesotho och Zimbabwe beror mer än 40 procent av den graviditetsrelaterade dödligheten på hiv/aids. Läkare Utan Gränser bistår med testning, vård och behandling och med att starta patientklubbar där hivpositiva bland annat får stöd av varandra. Under 2014 hade vi totalt 341 000 hivpatienter inskrivna i sammanlagt 23 länder.
Brist på sjukvårdspersonal leder till att patienter ofta får vänta i timmar på klinikerna. Genom att bilda patientklubbar, som här i KwaZulu Natal i Sydafrika, kan man hjälpas åt att hämta medicinerna och därmed spara både tid och pengar.
Män är ofta svårare att nå med hivinformation. För att få fler män att testa sig och vid behov påbörja behandling har Läkare Utan Gränser uppsökande verksamhet på flera håll, som här i Gutu i Zimbabwe.
Hiv / Vården har kommit närmare patienterna
I södra Afrika behöver hivpatienter inte längre färdas långa sträckor för att träffa en läkare. Genom att decentralisera hivvården räcker det med att gå till den lokala kliniken – en åtgärd som räddar liv.

P

atienternas situation har verkligen förbättrats. Det är lättare för dem att fortsätta sin behandling och de känner sig mer omhändertagna.
Det berättar Philimon Mgnui, en av Läkare Utan Gränsers sjuksköterskor i provinsen Tsholotsho i Zimbabwe. Philimon Mgnui talar om den förändring som har skett på bara några års tid i området till följd av att sjuksköterskor har specialutbildats i vård av hivpatienter. Det nya systemet, som bland andra Läkare Utan Gränser har dragit igång, innebär att hivpatienter inte längre behöver färdas långa sträckor för att träffa en läkare som kan skriva ut nästa månads läkemedelsranson. Det räcker med att gå till en sjuksköterska på den egna vårdcentralen. Det gör att många fler hivsmittade behandlas och orkar fortsätta med sin behandling.

– Sjuksköterskorna är de enda som alltid är närvarande på vårdcentralerna. Att de har möjlighet att skriva ut läkemedel har hjälpt oss en hel del, säger Sibongile Bhebhe som inledde sin hivbehandling 2013.

– Jag hade ingen möjlighet att ta mig till sjukhuset i staden eftersom det ligger så långt bort. Jag hade inte råd att resa dit.

Patientgrupp i Maputo, Moçambique.
De vanligaste hivmedicinerna har sjunkit i pris med 99 procent sedan sekelskiftet, framför allt tack vare idogt arbete från hivaktivister och organisationer, bland dem Läkare Utan Gränser i Sydafrika. Och medicinerna har blivit mycket mer tillgängliga för människor genom nya vårdmodeller som har fört vården närmare patienterna. Många fler än förut får på så vis behandling.

En spridd och framgångsrik vårdmodell är att låta hivpatienter gå samman i patientgrupper där deltagarna turas om att hämta mediciner åt varandra. Flera länders regler gör nämligen att patienter bara kan få mediciner för en månad i taget. Med patientgrupper kan det räcka med att varje person gör resan till hivkliniken en gång i halvåret. Hon eller han återvänder då med läkemedelsransoner till hela gruppen. Medlemmarna ger också varandra stöd och uppmuntran i den fortsatta behandlingen.

Det här är en effektiv metod att stävja hivepidemin. Den som får möjlighet att medicinera rätt med moderna hivläkemedel har inte bara goda chanser att leva ett långt och friskt liv. Om virusnivån i kroppen trycks ned till en mycket låg nivå, vilket normalt sker om patienten följer sin behandling, är risken att smitta andra också ytterst liten. Dessutom minskar risken att man blir resistent mot de vanligaste – och billigaste – läkemedlen.

I Malawi, till exempel, där mycket kraft har lagts på att göra behandling tillgänglig, är andelen nya hivinfekterade i befolkningen endast 0,4 procent årligen numera. Det visar en studie som Läkare Utan Gränser har gjort.

– Sedan patientgruppen bildades har mitt liv förändrats. Att träffa andra människor som är hivpositiva har gjort att jag accepterar min situation. Nu kan jag prata öppet om det, säger Varaidzo Chipunza i Zimbabwe.

Hon och hennes man har levt med hiv i tre år. Sedan Läkare Utan Gränser införde systemet med patientgrupper där de bor tycker de att det är mycket lättare att leva med sjukdomen. Inte bara för den praktiska hjälpen med att hämta läkemedel, utan också för det stöd som gruppen ger i ett samhälle som fortfarande är präglat av negativa föreställningar och myter om hiv och aids och av stigmatisering av dem som lever med sjukdomen.

UKRAINA / HUMANITÄR KRIS
PÅ BÅDA SIDOR FRONTEN